Migration,  Svensk politik

Vellinge – här är Centern dummare.

Blir korkade människor politiker eller är det politiken som gör människor korkade?

En av de eviga frågorna.

Nu menar jag inte korkade i meningen lågt begåvade, inte nödvändigtvis, även om genuint kognitivt utmanade politiker också finns. Sannolikt är dock aktiva politiker överlag intelligentare än genomsnittsväljaren.

Men även högst intelligenta människor kan vara korkade i den meningen att de är faktaresistenta, saknar konsekvenstänkande och tror att deras ideologiska karta är en exakt avbildning av terrängen – den yttre verkligheten. Eller så föreställer de sig kanske att denna verklighet om det kniper låter sig formas av just deras önskningar, lätt och geschwinnt.

Tänk bara på alla professorer och docenter på svenska universitet som varit övertygade om att marxismen-leninismen är vägen till det goda samhället. Ja, det finns ju fortfarande en och annan kvar som håller fast vid den rätta, röda läran.

När politiker är korkade riskerar det dessvärre att få särskilt allvarliga konsekvenser för omgivningen. Se på Sverige.

Det råder knappast någon konsensus om vilket som är Sveriges dummaste parti. I min bok ligger Centern bra till. Men konkurrensen är mördande. Tänk bara på Miljöpartiet De gröna khmererna.

Centerns lokalavdelning i Vellinge är dock en faktor som väger tungt i sammanhanget.

De afghanska barnmännen tycks utöva en lika stark som svårförklarlig dragningskraft på samhällsengagerade, svenska, medelålders kvinnor. Magdalena Nour och Sofia Erichs, gruppledare respektive e ordförande för Centern i Vellinge, utgör inga undantag.

I en insändare i lokalpressen uttrycker Nour och Erichs sitt djupa missnöje med partiets val att inte rösta för det förslag om lättnader i gymnasielagen som föll i riksdagen för ett par veckor sedan:

”Det är vi lokalpolitiker som tillsammans med ett starkt civilsamhälle och privatpersoner slåss för ungdomarnas möjlighet att komma till sin rätt. För rikspolitiker är detta möjligtvis en problematisk grupp, för oss är det unga människor med drömmar och ambitioner som är en del av våra lokalsamhällen; någons storebror, klasskamrat, fotbollskompis, elev eller bonusbarn.”

Sedan bär det iväg till La-la-landet på en enhörning.

”Vi har redan hundratals svenska ungdomar som bokstavligen bor under broar i franska storstäder dit de tvingas söka sig för att inte bli utvisade från Europa. De pratar småländska, skånska och dalmål och saknar sina familjer, tränare och klasskamrater. Vi som står kvar samlar in pengar, kläder och tält för att försöka underlätta deras tillvaro.”

Detta framstår för de flesta sannolikt som en minst sagt sensationell uppgift.

Förklaringen, som de flesta säkert kan räkna ut, är att de ”svenska ungdomar” Vellingecentern syftar på inte är svenska medborgare. De har inte ens uppehållstillstånd i Sverige. De är unga afghanska män som i sitt asylshoppande i Europa dragit vidare från Sverige till Frankrike för att de bedömt att utsikterna att få stanna är större där.

Enligt Vellingecentern blir man således svensk genom att söka asyl här.

Dumhet känns plötsligt som ett helt otillräckligt ord i sammanhanget.

Centern beskriver sin politik som ”närodlad”. Nu anar vi vad som odlas. Och röks.

Det är förstås fullt tänkbart att Nour och Erichs inte är korkade utan enbart utgår från att andra är det? Vem vet.

”Med tanke på hur mycket vi redan investerat i ungdomarnas utbildning, och de kommande demografiska utmaningarna på arbetsmarknaden där vi i Sverige kommer att behöva vartenda par arbetsdugliga händer är den här situationen dessutom nationalekonomiskt förkastlig”, fortsätter de.

Onekligen har Sverige investerat mycket i de unga afghanska männen, tiotals miljarder kronor, även om det är en mindre del, troligen en bråkdel, som gått till just utbildning, .

Men att kasta bra pengar efter dåliga är inte en lösning. Ja, utom då för politiker, som ju spenderar andras pengar.

Inget talar nämligen för att de afghanska unga män Vellingecentern slutit till sitt bröst kommer att bli en samhällsekonomisk vinst. De enorma belopp de ”ensamkommande” redan kostat det svenska samhället talat tvärtom för att de kommer att bli en större förlustaffär för de offentliga finanserna än den genomsnittliga flyktinginvandraren. Denne ”kostar” i genomsnitt 74 000 kronor per år under hela sin livstid.

Vellinge kommun nådde viss ryktbarhet med det motto som under en period prydde skyltarna vid kommungränsen: ”Välkommen till Vellinge kommun. Här är friheten större.”

Dessa skyltar plockades ner för några år sedan.

Nu kan det var dags att sätta upp nya med ett nytt budskap:

”Välkommen till Vellinge. Här är Centern dummare.”