Media,  Svensk politik

Public service – radio och teve i maktens tjänst.

Foto av CDC från Pexels

Att Vetenskapsradion väljer att försöka misstänkliggöra kritiker av den svenska coronapolicyn just nu är kanske inte så märkligt. Av allt att döma har nämligen förtroendet för de ansvariga för pandemibekämpningen minskat betänkligt de senaste månaderna.

En mätning av Demoskop i december visade att andelen av befolkningen som uppgav att de hade stort eller ganska stort förtroende för Folkhälsomyndigheten minskat med 24 procentenheter sedan oktober, från 71 till 47 procent.

”Som svenskar har vi hoppats att den här strategin ska vara den rätta, men den senaste utvecklingen med ökad smittspridning tyder på någonting annat, allt fler ifrågasätter om den svenska strategin är den rätta”, sade Demoskops vd Karin Nelson i en kommentar till Aftonbladet.

Vi granskade denna grupp på grund av dess arbetsmetoder och tonen som enligt experter inom informationspåverkan är oroväckande och går över gränsen. Delar av diskussionen i gruppen sticker ut genom sin speciellt hårda retorik, vilken enligt experterna gränsar till trakasserier, riktad mot enskilda personer.

En mätning av Ipsos gav liknande resultat. Andelen med stort förtroende för Folkhälsomyndigheten föll från 68 procent i oktober till 52 procent i december. Andelen med stort förtroende för statsepidemiolog Anders Tegnell föll från 72 till 59 procent.

En undersökning av Novus i januari visade att förtroendet för Folkhälsomyndigheten sjunkit från 61 procent i december till 50 procent.

Ännu en Ipsosmätning visade att förtroendet för statsminister Stefan Löfven i det närmaste halverats mellan maj 2020 och januari i år, från 50 till 26 procent. Andelen som sade sig ha förtroende för Anders Tegnell minskade från 72 procent till 54 procent mellan oktober förra året och januari i år.

Med tanke på att omkring 12 500 personer hittills avlidit med covid-19; nästan fyra gånger så många som i våra grannländer Norge, Danmark och Finland tillsammans, är missnöjet inte svårt att förstå.

… i värsta fall kan den aggressiva tonen gruppen använder trigga gränslösa personer att begå brott.

I det läget väljer alltså Sveriges Radio – Ekot och Vetenskapsradion – att syna en grupp som kritiserar den svenska pandemibekämpningen – inte de som är ansvariga för den.

”Vi granskade denna grupp på grund av dess arbetsmetoder och tonen som enligt experter inom informationspåverkan är oroväckande och går över gränsen. Delar av diskussionen i gruppen sticker ut genom sin speciellt hårda retorik, vilken enligt experterna gränsar till trakasserier, riktade mot enskilda personer. Diskussionen sticker också ut genom viljan att påverka andra länders beslut om Sverige. I inlägg beskrivs försök att förmå länder att stänga gränser mot Sverige och ställa ansvariga för hanteringen av coronaviruset inför internationell domstol för brott mot mänskligheten. Experter på folkrätt tydliggör att en sådan process inte ens är möjlig. Vi har alltså inte granskat personer för deras åsikter utan för att beskriva hur påverkan går till, hur mediebilden av corona skapas och hur forskare och universitetsanställda finns med i processen.”

bemöter Alisa Bosnic, ansvarig utgivare för Vetenskapsradion, och Klas Wolf-Watz, chef och ansvarig utgivare för Ekot, kritiken mot granskningen av Mewas, Media Watchdogs of Sweden, en privat Facebookgrupp som samlat kritiker av den svenska coronahanteringen.

… experterna vi intervjuat och flera andra säkerhetsanalytiker vi talat med anser att tonen och metoderna från vissa medlemmar i gruppen är mycket bekymmersamma.

Men att bilda opinion, att kritisera och ifrågasätta medier, politiker och myndigheter är en grundlagsfäst medborgerlig rättighet. En självklarhet i varje verklig demokrati. Att Sveriges Radio framställer detta som något suspekt och antyder att personer som utnyttjar sina demokratiska rättigheter därigenom utgör ett hot mot enskilda individer och samhället i stort, rent av går främmande makts ärenden, är ingen liten sak.

… en del inlägg är till och med direkt angripande och aggressiva.

Det är en märklig granskning på mer än ett sätt. Ekot och Vetenskapsradion talar inte om vad gruppen heter, namnger inte någon av medlemmarna, inte ens den person som kallas ”ledaren”. För att inte ”ge spridning” åt gruppmedlemmarna och deras idéer och för att ”inte hänga ut enskilda individer”, enligt Vetenskapsradions Ulrika Björksten:

”Det är fenomenet som har stort allmänintresse.”

På så sätt förblir den ”dolda” gruppen ett ansiktslöst, hotfullt kollektiv. Och bidrar till intrycket att detta är ljusskygga personer. Genom att dölja gruppens identitet blir det också lättare att komma med svepande omdömen. Och vad som utmärker granskningen är inte minst bristen på konkretion.

… man skriver till journalister och går över gränsen ibland så att det blir nästan som trakasserier, eller så visar man en sån ilska som gör att det är ett ganska olämpligt språk som används.

Går över gränsen … Sticker ut … Gränsar till … Vissa medlemmar … Mycket bekymmersamma … En del inlägg … Till och med direkt angripande och aggressiva … Problematiskt … Nästan som trakasserier … Ganska olämpligt språk – som framgår av citaten här på sidan är den anklagelseakt Vetenskapsradion och Ekot lägger fram påtagligt tunn.

Vetenskapsradion säger sig ha haft insikt i och tillgång till ”den slutna gruppen, i inläggen och aktiviteterna, under en längre tid”. Ändå finns inte ett enda direkt citat – i alla fall inget som otvetydigt är ett direkt citat – av något som någon i gruppen sagt eller skrivit. När en av medlemmarna intervjuas så ger reportern ett referat av hans svar.

Gränsen är hårfin mellan vad som är engagemang och trakasserier, enligt experterna, som betonar att budskapen från gruppen kan upplevas som obehagliga.

Ett centralt begrepp i denna så kallade granskning är ”informationspåverkan”.

De två experter som kommer till tals i programmet, James Pamment och Hanna Linderstål, presenteras båda som experter på just informationspåverkan. Men vad som menas med informationspåverkan definieras inte av Vetenskapsradion, trots att de flesta sannolikt bara har en diffus bild av vad det är. I bästa fall.

Något svar på om gruppen ägnar sig åt informationspåverkan ges heller inte. Lyssnarna får dra sina egna slutsatser. Efter försiktiga knuffar i rätt riktning.

Men på en direkt fråga på Twitter, efter att programmet sänts, svarar James Pamment följande:

”I intervjun var jag tydlig med att det inte handlar om informationspåverkan i min bedömning, utan opinionsbildning.”

Hur kan det komma sig att just detta svar på den kanske mest centrala frågan – givet programmets upplägg – utelämnas?

Och hur rimmar detta med försäkringarna från de ansvariga på Sveriges Radio att det man ägnar sig åt ”är en journalistisk granskning, inget ställningstagande i någon del”.

Tonen mot offentliga personer och journalister har ofta varit mycket hård eller rent aggressiv.

Så här definieras informationspåverkan av MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap:

”Informationspåverkan är potentiellt skadlig kommunikation som främmande makt eller deras ombud ligger bakom (medvetet eller omedvetet). Det handlar om en medveten inblandning från främmande makt i inomstatliga angelägenheter där försök görs att skapa misstro medborgare emellan samt mellan medborgare och stat. Informationspåverkan används för att stötta främmande makts agenda och utformas så att de utnyttjar uppfattade sårbarheter i samhället. Genom att studera ett samhälle, dess motsättningar, kontroverser och utmaningar riktas insatserna mot dessa sårbarheter i syfte att öka splittringen i landet.”

Detta är således vad Vetenskapsredaktionen vill ge sken av att ”den dolda Facebookgruppen” ägnar sig åt.

Och det verkar gå hem.

”Detta är alltså en klassisk dold påverkansoperation. Så här brukar de fungera”, kommenterade Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg.

”Inte förvånande alls att den oro, turbulens och osäkerhet kring vad som är rätt väg i en pågående kris utnyttjas i organiserade maktpolitiska destabiliseringsaktioner, vilkas syfte inte har något med krisen att göra”, skriver en professor i filosofi vid Göteborgs universitet.

”Mycket allvarligt, en svensk trollfabrik som svartmålar Sverige internationellt och kommer med extrema anklagelser mot de ansvariga för den svenska coronastrategin.” skriver läkaren Sven Román, flitig coviddebattör.

Andra kommentarer:

”Femtekolonnare på hyfsat höga positioner i Sverige som jobbar för att sänka nationen internationellt”.

”Hade det varit krig hade deras dom varit rätt otrevlig för dem.”

@SRvetenskap visar hur medlemmarna självrättfärdigt undergräver landet Sverige.”

”En del torde behöva en grundlig sinnesundersökning.”

”Sätt P för de här människornas akademiska karriärer. Även den akademiska friheten har nämligen sina gränser. Dra in deras tjänster, deras anslag och deras titlar.”

Det är inte svårt att hitta kommentarer till programmet som är både ”angripande och aggressiva” gentemot gruppen och dess medlemmar. Kan de ansvariga på Sveriges Radio vara säkra på att inte ”trigga gränslösa personer att begå brott”?

… dom tar sig in på en kommunkationsyta där påverkanskampanjer pågår av främmande makter …

En annan fråga som inställer sig lyder:

Om nu ”tonen” är så bekymmersam, varför är det bara den ena sidan i detta skyttegravskrig som Sveriges Radio intresserar sig för?

De som krävt mer ingripande åtgärder för att minska smittspridningen, användande av ansiktsmask, lockdowns et cetera, har i många fall hånats grundligt, skällts för hobbyepidemiologer och värre.

”Coronahaveristerna är en skam för Sverige”, som den famösa rubriken löd på Expressens kultursida efter att några forskare, kritiska till den svenska coronastrategin dristat sig till att skriva ett inlägg på DN Debatt.

Tonen i debatten som Vetenskapsradion ser som så bekymmersam slogs an redan då, under pandemins första tid, förra våren. Och det är väl frågan om det var ”coronahaveristerna” som kastade första stenen.

För det är ju inte så att alla hårda ord och invektiv som yr enbart utslungas från deras sida. Vilka belägg har Vetenskapsradion för påståendet att just den ”dolda Facebookgruppen” utmärker sig för en ”speciellt” hård retorik? I programmet görs inget försök att leda den saken i bevis.

Samma sak med gruppens metoder, som även de framställs som extrema. Inte heller här görs det några försök att visa hur och varför; det bara påstås, läggs fram som ett faktum lyssnarna förväntas acceptera.

Skiljer sig retorikern och metoderna här påtagligt från den retorik och de metoder aktivister i andra polariserande frågor, som klimat- och migrationspolitik, använder sig av?

En annan kritik som förs fram är att forskare från gruppen ”varit ute starkt i debatten” i Sverige ”ofta utan egen expertis” inom smittskyddsområdet. Som om inte det även gäller en del av de forskare som stöttar Folkhälsomyndighetens linje.

Om syftet med programmet var, som de ansvariga påstår, att visa hur ”mediebilden av corona skapas och hur forskare och universitetsanställda finns med i processen” så finns det ju även andra aktörer som borde vara intressanta i sammanhanget.

Visst kan det framstå som orimligt när medlemmar i gruppen talar om att ställa de ansvariga för Sveriges covidpolicy till svars för brott mot mänskligheten. ”Absurt att driva”, enligt folkrättsexperten Ove Bring, förkunnade Vetenskapsradion.

Men kravet att hålla de ansvariga för den förda politiken ansvariga, även juridiskt, är kanske inte så absurt. Frågan diskuteras exempelvis på största allvar i en ledare i den ansedda medicintidskriften BMJ, British Medical Journal, med rubriken Covid-19: Social Murder, they wrote – elected, unaccoutable, and unrepentant.

Som final i programmet framkastas tanken att den kritiserade Facebookgruppen, genom att så framgångsrikt ha fört ut sitt budskap i ansedda tidningar och tidskrifter internationellt, blivit ett redskap för aktörer som är fientligt inställda till Sverige och ute efter att skada landets rykte och image.

Det är ett numera vanligt sätt att bemöta kritik mot den etablerade ordningen. Femtekolonnare. Förrädare. Eller åtminstone nyttiga idioter. Inte sällan effektivt. Det är en anklagelse som många gånger är omöjlig att försvara sig mot.

Vetenskapsradion På djupet är ute på djupt vatten när man på lösa grunder framställer opinionsbildning och hård kritik av den förda politiken som något demokratiskt tvivelaktigt. Det är radio i maktens – inte i allmänhetens – tjänst.

Uppdatering

Ekot har gått vidare med sin granskning av den ”dolda Facebookgruppen” Mewas. Dagens nyhet är att organisationen Reportrar utan gränser reagerar på påtryckningar från gruppen.

”Påtryckningarna har riktats direkt till generalsekreteraren i Paris med försök att få organisationen att ändra Sveriges höga placering i pressfrihetsindex till en sämre rankning.”

Om det är så att någon från Mewas mejlat, ringt eller rent av skickat ett brev till ordföranden framgår inte.

Den här soppan blir inte tjockare för att Ekot fortsätter att koka samma gamla spik.