Demokrati,  Media,  Svensk politik

Med illa dold agenda.

Söndagens Agenda framstod som en samproduktion mellan Socialdemokraternas partihögkvarter på Sveavägen 68 – eller möjligen regeringskansliet Rosenbad – och Sveriges Television.

Programmets huvudnummer handlade om lögnerna på nätet och de sociala medieföretagens agerande.  Finns det krafter som vill undergräva demokratin i Sverige och vilket ansvar har politikerna för hur samtalet förs, var frågor som enligt programledaren Camilla Kvartoft skulle besvaras.

(Detta blir långt och detaljerat, men det får ni stå ut med. Förhoppningsvis är det värt besväret.)

Efter ett kort klipp ur ett tal av Donald Trump, ackompanjerat av suggestiva, svartvita stillbilder från stormningen av Kapitolium i Washington, följer en panorering över hustak i ett vintergrått Stockholm, varefter riksdagens partiledardebatt tonar in.

Statsminister Stefan Löfven (S) står i talarstolen och vänder sig till Jimmie Åkesson (SD):

“Att inför följare och väljare påstå att det ska bli krig i riksdagen, det är inte riktigt demokratins språk.”

En tweet från Jimmie Åkesson klipps in. Den inleds “DET HÄR BETYDER KRIG!” 

“KRIG” är markerat med gul färg så att tittarna inte ska missa vad det handlar om.

Åkessons krigs-tweet.

Därefter hörs språkröret Isabella Lövin (MP):

“Jimmie Åkesson sa att han nog skulle föredra Trump som president, trots hans uppvigling till stormning av den amerikanska kongressen.”

Sedan Annie Lööf (C):

“Denna rörelse finns även i Sverige och dom menar vad dom säger”.

Åter till Löfven:

“Det är det här som leder till den situation som vi har sett nu i USA.”

Det är som om Löfven, Lövin och Lööf läser växelvis ur samma manus.

Så Åkessons svar:

“Jag har aldrig startat någonting, jag har aldrig ifrågasatt dom valresultaten, jag är inget problem.”

Stormningen av Kapitolium, summerar reportern, blev i riksdagsdebatten “ett slags bevis för att Sverigedemokraterna och det som har kallats för den nykonservativa högern medverkar till att hota demokratin. Som om den uppiskade debatten på sociala medier kan urarta även här hemma.”

Sedan följer en redogörelse för bevisningen, som börjar med ett inlägg av Sverigedemokraternas Björn Söder på Facebook (inte Twitter, som Agenda fått för sig).

“Ett exempel som lyfts fram är riksdagsledamoten Björn Söder som med en tweet ifrågasatte valresultatet i samband med presidentvalet.”

Reportern fortsätter med att läsa högt ur Söders inlägg, som samtidigt visas upp i form av en skärmdump:

“Republikanska observatörer nekades att granska valsedlarna och helt plötsligt vann Biden.”

Björn Söders inlägg på Facebook.

Tidsangivelsen som syns i skärmdumpen i Agenda säger att inlägget skrevs för en dag sedan, men det är som synes ovan dagen efter valet, den fjärde november klockan 23.29. Och tidpunkten har viss betydelse för att bedöma hur innehållet ska tolkas.

Intressantare är dock om Söder fortfarande, drygt två och en halv månad senare, står fast vid att det kunde röra sig om valfusk. Det får vi inte veta.

Fler bilder från vintrig stad ackompanjerade av dyster musik, varefter Erik Helmerson, ledarskribent på Dagens Nyheter, introduceras.  “Han är inne på samma spår”, får vi veta. Alltså att “högern” är ett hot mot den svenska demokratin.

Genom Helmersons försorg introduceras ytterligare två suspekta – enligt SVT:s dramaturgi – figurer: krönikören Ivar Arpi och riksdagsmannen Jan Ericson (M).

Arpi, som medan stormningen pågick, skrev en tweet om att ingen kan tro att “några arga 20-åringar i mjukisbyxor” snart tar makten i USA.

Ericson, som enligt Agendas reporter “spred att han fått rapporter” om att den “antifascistiska vänsterrörelsen” Antifa kan ha legat bakom stormningen.

Den skärmdump som visas upp är ett svar från Ericson till en annan twittrare där riksdagsledamoten skriver att det är “svårt att veta vad man ska tro” apropå påståendena att det fanns Antifa-aktivister utklädda till Trumpsupportrar bland dem som stormade Kapitolium.

De “förringade det som hände”, utgjuter sig Helmerson.

Som belägg för att den svenska högern är en fara för demokratin har vi alltså ett kort, flera månader gammalt Facebookinlägg av Björn Söder, samt två inlägg på Twitter från den 6 januari i år av Arpi och Ericson. Ja, och så Åkessons tweet från den 7 oktober förra året om att det nu skulle bli krig i riksdagen.

Ett rätt klent underlag för anklagelser om att demokratin är hotad, kan tyckas. Men tydligen fullt tillräckligt för Agendas redaktion.

Om Ericson verkligen trodde att Antifa var inblandat får tittarna aldrig veta. Däremot får Arpi i alla fall försvara och förklara sig.

Därefter är det dags att återvända till studion, där digitaliseringsminister Anders Ygeman (S) tronar vid sidan av Camilla Kvartoft. På länk finns Jimmie Åkesson.

”Jag tror händelserna i USA borde leda till eftertanke hos alla; hur vi uttrycker oss i sociala medier och vilka konflikter vi målar upp”, säger Ygeman när han ges ordet.

Fast Stefan Löfven pekar särskilt ut Sverigedemokraterna, konstaterar Kvartoft. Hur skiljer de ut sig?

“Ja, dom har ju ett medieimperium av hat och hot som dom förföljer journalister med, där dom lägger ut namnlistor på olika åsiktsmotståndare. Jimmie Åkesson pratar om krig i riksdagen och krig i valet”, svarar Ygeman.

Så mycket för att låta utvecklingen i USA leda till eftertanke “om vilka konflikter vi målar upp”.

Här hade en kritiskt inställd journalist kunnnat ställa några följdfrågor. Om vilka publikationer och kanaler Ygeman räknar in i detta medieimperium. Om konkreta exempel på hur journalister förföljts. Om var och när dessa namnlistor publicerats. Kvartoft kunde även ha påmint Ygeman om exempelvis vad Stefan Löfven sade i just Agenda i februari 2014, i en kommentar till usla opinionssiffror:

”Jag kommer att kriga som vi är på väg att förlora valet.”

Statsminister på krigsstigen.

Det gör hon inte. Istället får Ygeman en allmänt hållen fråga, som gör att han kan gå till förnyat angrepp mot SD och Åkesson.

Kvartoft: “Men det är ändå väldigt allvarliga anklagelser, alltså vad grundar du det på att dom skulle vara ett hot mot demokratin?”

Ygeman: “Jimmie Åkesson vill ju ge den som anstiftade de här kravallerna i USA, som stormade kongressen, han vill ge honom Nobels fredspris. Trots att stormningen har varit så tycker Jimmie Åkesson fortfarande att Donald Trump förtjänar Nobels fredspris. Det är ju inte direkt att hedra demokratin”, svarar Ygeman.

Om Kvartoft och redaktionen gjort sitt jobb hade de vetat att nomineringen av Trump till fredspriset inte var Jimmie Åkessons idé. Men hon låter Ygemans lögn glida förbi opåtalad. Istället vänder hon sig till SD-ledaren:

“Vi ska höra med Jimmie Åkesson, vad säger du om att  företrädare för SD och du själv då skulle ha en retorik som underblåser eller inspirerar krafter som vill undergräva demokratin?”

När Åkesson då påpekar att det är ren lögn att han nominerat Trump till Nobels fredspris tvingas Ygeman rätta sig själv. Det är “SD-riksdagsledamöter” som vill ge Trump fredspriset “om man ska vara verkligt noggrann”, förklarar han.

Kvartoft: “Men socialdemokratiska företrädare är ju också väldigt hårda i tonen, i sociala medier. Vad tycker du om det?”

Ygeman: “Som jag sa, det manar till eftertanke. Men uppenbarligen så manar det inte till eftertanke hos Jimmie Åkesson, för allt han gjorde var ju att spy galla över mig och min person. Och det är väl den typen av retorik som Jimmie Åkesson ägnar sig åt .”

“Men kan era attacker då på Sverigedemokraterna undergräva förtroendet för politiken, för politiker, för demokratin också då?”, undrar Kvartoft – tuffare än så blir hon aldrig mot Ygeman.

“Man måste också kunna ifrågasätta dom som ifrågasätter demokratiska metoder. När Jimmie Åkesson vill lägga ner public service, eller stänga ner en radiokanal för att dom har haft en dålig rapportering om honom, då måste man kunna kritisera det. När medlemmar i hans partiledning kallar media för folkfiender och vill ställa dom inför rätta för att dom rapporterar fel, då måste man kunna debattera det”, replikerar Ygeman.

Inte heller angående dessa påståenden från Ygeman har Kvartoft några frågor. Istället vill hon veta vad Åkesson tycker om Björn Söders tidigare nämnda tweet (som alltså var ett Facebookinlägg).

“Jimmie Åkesson, jag har en fråga till dig: riksdagsledamoten Björn Söder han skrev efter valet i USA, på Twitter, (Kvartoft läser högt från den skärmdump som nu åter visas), vad tycker du om att han skrev så?“

Åkesson menar att det är bättre att fråga Björn Söder om hans inlägg och tankarna bakom det. Vilket onekligen verkar rimligt. Åkesson tar också tillfället i akt att påpeka att han aldrig föreslagit att public service ska läggas ner.

Men just dessa rader av Söder är uppenbarligen oerhört viktiga i Kvartofts ögon – till skillnad från allt som socialdemokratiska företrädare skrivit i sociala medier som en del i den veritabla bombmatta av beskyllningar mot oppositionen om att vara demokratiskt opålitlig som lagts ut av socialdemokratiska ministrar på senare tid.

Kvartoft ställer därefter i tur och ordning följande frågor till en synbart irriterad Åkesson (Åkessons svar har utelämnats för tydlighetens skull):

“Det kan ju ändå vara bra för att åskådliggöra, för hur det låter, kanske för dom tittarna också som inte är ute på Twitter, och min fråga till dig är  …”

[…]

“Om det här samtalet handlar om ni ska rannsaka er på något sätt efter det som hände i USA och om det finns en oro för hur debatten låter i Sverige, så måste jag ändå fråga dig: Ska en Sverigedemokratisk riksdagsledamot, som det här var ett exempel på, elda på misstankar om valfusk?”

[…]

“Man kan ju fråga sig då varför inte vänta med en sådan tweet tills man vet om det finns någon grund för dom här anklagelserna?”

[…]

“Men tycker du Jimmie Åkesson att det är viktigt att fundera över hur retoriken låter och hur ni uttrycker er i social medier, med vetskapen om vad som hände i USA?”

[…]

Det är rent häpnadsväckande vilken betydelse som fästs vid ett enskilt, kort inlägg på Facebook.

Och det är en påtaglig skillnad mot hur Kvartoft låter Anders Ygeman avfärda alla antydningar om att han och hans partikamrater på något sätt bidragit till det uppskruvade tonläget i debatten.

Till sist får i alla fall Ygeman, för skams skull, ytterligare en fråga:

“Är det inte så att regeringen har det största ansvaret här, hur debatten låter?”

“Jo, men vi uttrycker oss också på ett helt annat sätt än vad Sverigedemokrater och Jimmie Åkesson gör, och det finns det ganska gott om belägg för, både i forskning och i media”, svarar Ygeman.

Inte heller den här gången har Kvartoft några följdfrågor till statsrådet.

Detta trots att Ygeman själv, under programmets gång, kommit med flera lögner.

Än mer talande är att Agenda helt förbigår att angreppen från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centern i första hand är riktade mot Moderaterna och Kristdemokraterna. Det är M och KD som utmålas som demokratiskt opålitliga och redo att sälja ut sina ideal till ”högerextremisterna” och ”fascisterna” i SD bara för att kunna “gripa makten i Sverige”, för att citera justitieminister Morgan Johansson (S).

”NÅGON BEHÖVER LETA EFTER KRISTERSSONS RYGGRAD!”, skriver tidigare statsrådet Annika Strandhäll (S) på Facebook.

”Högern är helt enkelt beredda att göra saker som tidigare var otänkbara. I grunden anständiga högerpolitiker flörtar nu med alltmer radikaliserade element av högern och låter dem hållas.”

”Vi tror inte SD kommer attackera riksdagen om någon vecka men den hat- och hotapparat som är intimt förknippad med deras främsta företrädare är farlig på riktigt. Vi såg i USA hur litet steget är från näthat till fysiskt våld.”

”Jag känner en oro över hur långt en eventuell moderat statsminister kommer gå för att behålla makten.”

Partisekreterare Lena Rådström Baastad i Expressen:

”Historien visar att fascismens väg till makt går genom den konservativa högern. Det republikanska etablissemanget trodde att de kunde kontrollera Trump och använda hans rörelse för att förverkliga sin högerpolitik. Moderaterna i Sverige tänker ungefär likadant. De vill använda Sverigedemokraternas mandat i riksdagen för att förverkliga högerpolitik.”

”Attackerna på demokratin i USA och den förödande utvecklingen i det republikanska partiet tjänar som en varningsklocka för vad som kan stå på spel om vi skulle få en moderatledd högerkonservativ regering.”

Denna retorik från ledande företrädare för Socialdemokraterna tycks ha gått redaktionen helt förbi. Jag skriver ”tycks”, men givetvis är Kvartoft och hennes kollegor väl medveten om Socialdemokraternas aggressiva kampanj.

Men att skärskåda den sidan av myntet hade förmodligen passat dåligt in i redaktionens agenda.